The Art Reporter
I en stad byggd på spektakel går Carl Larsson sin egen väg.
Under det senaste decenniet har den svenske konstrådgivaren arbetat i det tysta i Los Angeles. Han bygger samlingar, rör sig vant bland gallerierna och satsar på långsiktiga relationer på en marknad som ofta drivs av hype. Det är en sansad, skandinavisk närvaro i en konstvärld som annars går på högvarv.
Text av Marcus Dunberg
Om du kliver in på Chateau Marmont
Carl Larssons yttre speglar hans temperament: lågmäld, välformulerad och sansad. Här finns inget av den aggressiva affärsteater som så ofta förknippas med konsthandel i den övre prisklassen. Ändå verkar hans sätt att arbeta fungera. Tio år efter flytten från Stockholm till Los Angeles har han inte bara stannat kvar, han har också i det tysta skaffat sig en stadig position på en av konstvärldens mest konkurrensutsatta och svårgenomträngliga arenor.
Han talar varmt om sin uppväxt, men den svenska landsorten är knappast någon startramp för globala konstambitioner. Stockholm blev det naturliga nästa steget, och därefter Bukowskis, det anrika auktionshuset som har skolat generationer av svenskar som drömmer om att slå igenom i konst- och antikvärlden.
Så vad gör Carl Larsson egentligen?
”Jag köper in verk åt kunder och hjälper samlare att bygga upp sina samlingar. Det gäller både primärmarknaden, alltså gallerier och konstmässor, och andrahandsmarknaden. Min roll är rådgivande: att ge tillgång och hitta rätt verk. Ibland handlar det helt enkelt om att öppna dörrar.”
Flytten till Los Angeles skedde, som så mycket här, genom en kombination av tillfälligheter och rätt kontakter. Tim Bergling, mer känd som Avicii, hade köpt ett hus i LA och behövde hjälp att starta en samling. Larsson flög dit med kort varsel. En resa blev flera. Så småningom blev Los Angeles hemma.
”När jag flyttade hit var LA knappt en konststad. Nu har nästan alla stora gallerier öppnat här. Samlarkulturen är yngre och mer kreativ än i New York. Där arbetar många samlare inom finans, de har större köpkraft och är på vissa sätt mer systematiska. Här finns fler konstnärer. Livsstilen är också lugnare. Folk äter bättre och dricker mindre.”
Skillnaden mellan städerna gäller även klädkoden. ”I LA är stilen avslappnad men genomtänkt. En hel kostym fungerar inte riktigt. En kavaj och en T-shirt känns mer rätt. Allt ska se enkelt och självklart ut. Många kvinnor bär träningskläder till vardags.”
Tio år senare har Larsson landat.
Med de flesta mått mätt är livet gott.
Men marknaden har satt även erfarna aktörer på prov.
”De senaste två åren har varit tuffa. Hypen var extrem. Det fanns en överdriven tilltro till väldigt ung samtidskonst. Priserna skenade. Nu ser vi en stabilisering, en återgång till något sundare.”
Konsthandeln var mindre ett yrkesval än ett arv.
