The Chef Who Doesn’t Perform

Möt Robert Sandberg. Sex år efter att ha bytt Michelinköken i Skandinavien mot privata matsalar i Los Angeles har den svenske kocken byggt upp något ovanligt: en karriär som inte bygger på spektakel eller en strategi för sociala medier, utan på den enkla, envisa övertygelsen att allt annat följer om bara maten är rätt.

Text av Marcus Dunberg

”Jag är kock”, säger han.

Fråga Robert vad han jobbar med, så blir svaret avväpnande kort. ”Jag är kock”, säger han. Inte kulinarisk chef. Inte krögare. Inte ett varumärke. Kock. I Los Angeles, en stad där alla verkar bygga en plattform, känns ett sådant svar nästan radikalt i sin enkelhet.

Men enkelhet har alltid varit Sandbergs signum. Han utbildades på Noma i Köpenhamn och lagade sedan mat på Kong Hans Kælder, Maaemo i Oslo och Frantzén i Stockholm, kök där disciplin är en självklarhet och genvägar inte finns. 2016 vann han Worldchefs Hans Bueschkens Young Chef Challenge. Han kom
till LA med tunga meriter och mycket litet intresse av att använda dem till något annat än att laga mat.

Utforska satängskjortan

”Michelinköken lär dig disciplin. De lär dig precision och höga krav. Vad de inte lär dig är att jaga uppmärksamhet”, säger han.

”Den delen lärde jag mig aldrig. Jag vet inte om jag skulle vilja det heller.”

Den rakheten har paradoxalt nog öppnat dörrar som självmarknadsföring kanske inte hade gjort. I dag lagar Sandberg mat privat åt några av världens rikaste människor, i hem där budgeten saknar betydelse. Vi talar om Jeff Bezos. Elon Musk. Matt Damon, som har blivit en nära vän. Deras familjer umgås numera, långt utanför ramarna för en middagsservering.

”Det jag värdesätter mest är friheten”, säger han. ”Inga budgetramar, inga begränsningar. Jag kan laga precis vad jag vill. Den sortens möjlighet finns egentligen bara här. Och när en person gillar dig sprids det snabbt i de kretsarna. Det som började som ett jobb har blivit en del av vardagen.”

Utforska ullbyxorna

”Ärligt talat är jag trött på det. För inrepeterat. För självmedvetet.”

I de här hemmen behandlas han inte som inhyrd personal. Han blir en del av sällskapet, någon man litar på och gärna bjuder in igen, insläppt i en värld där någon utan vidare kan lägga tre miljoner dollar på ett födelsedagskalas eller på ett infall ringa en pilot för att flyga till Thailand nästa morgon. Samtalen blir annorlunda när sådana summor finns i luften, medger han, men dynamiken passar honom. Han lagar mat. De äter. Ingen föreställning krävs.

Utforska T-shirten i bomull

Fine dining som formellt koncept har tappat sitt grepp om honom. ”Ärligt talat är jag trött på det. För inrepeterat. För självmedvetet. LA har en stark matkultur, men fine dining är inte riktigt poängen här. Allt handlar om stämningen. Ibland känns maten nästan sekundär.” Hans svar är inte att kämpa emot den tendensen, utan att laga mat som ändå sticker ut. Han litar på sina smaklökar. Övertänker inte trender. Smakar det rätt, så är det rätt.

”Ramenbaren som har finslipat sin buljong i tio år. Det är sånt som får mig att gå igång.”

När han är ledig går smaken åt motsatt håll. Han äter hellre på ett nudelhak i en enkel shoppinglänga
än på en restaurang med vita dukar. ”Jag älskar de där små, anspråkslösa ställena där någon är fullständigt besatt av en enda sak och gör den exceptionellt bra. Tacoståndet som har fulländat ett och samma recept. Ramenbaren som har finslipat sin buljong i tio år. Det är sånt som får mig att gå igång.”

Stilfrågan i LA präglas, menar han, av samma informella hållning. Folk vill inte bli tillsagda hur de ska sitta, klä sig eller bete sig, och det passar honom alldeles utmärkt. ”Nu för tiden går jag i mjukisbyxor, hoodies, gamla Levi’s och slitna retro-T-shirts. Det som ansågs fult när jag växte upp är snyggt i dag.”

Utforska mockaskjortjackan

Jag flyger flera gånger i veckan, ofta med vänner.

När han inte står i köket är Sandberg nästan garanterat i luften. Flyget har fascinerat honom sedan barndomen, och till och med flygplatserna hade något magiskt över sig. Efter flytten till USA tog han flygcertifikat och fortsatte sedan vidare. I dag har han yrkesflygarcertifikat för tvåmotoriga flygplan upp till sex ton och för större propellerplan. ”Jag flyger flera gånger i veckan, ofta med vänner. Vi letar oss fram över LA-bassängen och ut mot öknen och söker efter ovanliga landningsplatser på bergstoppar eller avlägsna grusbanor. Det finns alltid en risk. Det är en del av tjusningen.”

Ladda video:

Med de flesta mått mätt är livet gott.

Sandberg är i dag amerikansk medborgare. Han bor i ett lugnt bostadsområde i West Hollywood, långt från bruset, även om det mesta av det som räknas som LA:s sociala liv utspelar sig långt utanför själva Hollywood.

Han tränar regelbundet. Han äter ute jämt. Han flyger. Och han tatuerar sig utan någon större planering: realistiska motiv i svart och grått, två tigrar, hans hundar, fragment av minnen. ”Jag började när jag var fjorton. En kompis skulle tatuera sig och jag följde med. Mina föräldrar fick inte veta något. Efter det slutade jag helt enkelt aldrig.” Nästa månad gör han en sista tatuering, sedan anser han sig vara klar.

Utforska loungewear

”Om du är rastlös är det den perfekta staden.”

Och så var det äktenskapet med den före detta vuxenfilmsskådespelerskan Mia Khalifa 2020, följt av separationen året därpå. Men det är en helt annan historia.

Los Angeles passar honom, säger han, på sätt som är svåra att helt förklara. ”Om du är rastlös är det den perfekta staden. Det händer alltid något. Allt är stort. Alla gör sin egen grej. Du kan gå ett år utan att träffa dina vänner, mest på grund av trafiken, och ingen tar det
personligt.” Han gör en paus. ”Men det känns som hemma nu. Kalifornien känns som hemma.”

I en stad som belönar den som spelar en roll har Robert Sandberg byggt ett liv genom att vägra göra det.

Utvalda produkter